Amerikansk yngelröta
Biologi och sjukdomsförlopp
Amerikansk yngelröta orsakas av en stavformig, sporbildande bakterie med namnet Paenibacillus
larvae. Sporerna är osedvanligt motståndskraftiga mot all yttre påverkan, såsom uttorkning,
värme, kyla och diverse kemikalier. Sporer som isolerats från infekterat kakmaterial har visat sig
kunna vara livsdugliga efter många decennier.
Sporerna kommer in i bilarven med födan och förs ner i tarmkanalen. Där gror sporerna och
frisätter de stavformiga bakterierna som börjar föröka sig redan i tarmkanalen. Bakterien tar sig
sedan igenom tarmväggen och ytterligare förökning sker när kroppshålan och inre vävnader
invaderats. Ju yngre larven är, desto färre sporer krävs det för att larven skall dö av infektionen.
I bisamhällen som angripits av amerikansk yngelröta ser biodlaren inte nödvändigtvis några
symptom. Larver som dör innan täckningen rensas lätt ut av bina och kan ge upphov till s.k. hålat
yngel. När biodlaren ser kliniska symptom på amerikansk yngelröta är det nog mer regel än
undantag att sjukdomen härjat i samhället en tid men att bina hållit angreppet stången, för att
slutligen börja balansera på randen till sammanbrott när symptom börjar bli synliga för biodlaren.
När flera tiotals celler med symptom är synliga har samhället förlorat kontrollen över angreppet
och samhällets undergång är en tidsfråga.
I biodlingen sprids amerikansk yngelröta fram för allt genom biodlarens försorg.
Tvärt emot den gängse bilden av amerikansk yngelröta bland biodlarna, innebär inte närvaro av
yngelrötesporer på bin och i honung att det smittade samhället nödvändigtvis kommer att visa
kliniska symtom på sjukdom. Därmed inte sagt att det är en sjukdom som inte är allvarlig för
biodlingen. Får den ordentligt fäste är det en av de mest svårbekämpade sjukdomar över huvud
taget, p.g.a. de långlivade sporerna.
Om samhällen dör av amerikansk yngelröta kommer resterande foderförråd att rövas ut av andra
bin och effektivt sprida smitta mellan samhällen, i en omfattning som kan leda till kliniska
sjukdomsutbrott som på sikt dödar andra samhällen. Röveri av döda eller döende samhällen är ett
av de mest effektiva sätten att sprida amerikansk yngelröta i en biodling. Att flytta yngelramar
mellan samhällen är givetvis också en effektiv smittspridningsväg. Det är således biodlaren som är
den viktigaste länken i smittspridningen av amerikansk yngelröta inom biodlingen.
Även om god hygien skall betonas och motverkar spridning av smittsamma mikroorganismer skall
riskerna inte överbetonas. En kupkniv som sköljts i vatten från honungskladd har liten
förutsättning att sprida sjukdom mellan samhällen, även om bakteriesporer kan isoleras därifrån
genom odling. Samma gäller händer som tagit i smittförande ramar eller material.
Diagnos
Larver som dör av amerikansk yngelröta, och inte avlägsnas av bina får ett karakteristiskt
utseende. Den döda larven får först ett ljusbrunt utseende, som sedan mörknar allteftersom larven
sjunker ihop och börjar torka in på cellväggen. När ynglet dör i de täckta cellerna sjunker det
normalt konkava cellocket in och blir missfärgat. Bina upptäcker att ynglet är dött och börjar
öppna cellerna för att avlägsna det döda ynglet. På så vis uppstår det utseende på täckta
yngelkakor som är typiskt för amerikansk yngelröta, men som vid en första anblick också kan
förväxlas med andra yngelsjukdomar. Dött yngel som ännu inte torkat in och blivit till en mörk,
nästan svart skorpa på cellväggen, har en typisk limliknande konsistens. Om man för ner en
tändsticka eller annat motsvarande föremål i en cell med dött yngel, rör runt lite och långsamt
drar upp stickan, kan man oftast dra upp en tråd på någon centimeter. Ingen annan yngelsjukdom
i bisamhället visar samma symtombild.
För att konfirmera en fältdiagnos av amerikansk yngelröta kan ett prov behöva undersökas med
mikrobiologiska metoder på laboratorium. Yngelprover med symtom på sjukdom kan sändas till:
Avdelningen för bin, Institutionen för ekologi, SLU, Box 7044, 750 07 Uppsala.
Bekämpning och sanering
Allt bekämpningsarbete när det gäller amerikansk yngelröta är reglerad i lagstiftning och ska ske
under ledning av bitillsynsmannen. Påvisas amerikansk yngelröta i ett bisamhälle ska tillsynsman
verkställa eller förelägga om förintande av bisamhället och sanering eller förintande av bibostaden
samt de ytterligare åtgärder som bedöms nödvändiga för bekämpning av sjukdomen. Bina från
sjuka samhällen får absolut inte sparas för att sättas på nya ramar i en rengjord kupa. Det är inte
heller tillåtet att använda någon form av antibiotika. Observera att en synligt sjuk larv räcker för
att samhället ska förklaras som sjukt enligt lagen. Tillstånd till flyttning av levande bin från bigård,
i vilken amerikansk yngelröta konstaterats, kan tidigast ges två månader efter det att sjukdom
påvisats om ny besiktning då visar att sjukdom ej längre finns i bigården.
I stor utsträckning är amerikansk yngelröta en vaxbunden smitta, och regelbundet vaxbyte
reducerar risken för att det byggs upp spornivåer i samhällena som leder till sjukdomsutbrott. För
att minska risken för nya utbrott är det en god regel att invintra samtliga samhällen i bigården på
mellanväggar i bigårdar där kliniskt sjuka samhällen påträffats (och förintats), samtidigt som
utbyggt vax bör smältas ner.
Lagstiftning
Regelverket kring sjukdomar hos honungsbin regleras i Bisjukdomslagen (SFS 1974:211, ändrad
senast 1995:35), Bisjukdomsförordningen (SFS 1974:212, ändrad senast 1998:448) och
Jordbruksverkets tillämpningsföreskrifter (SJVFS 1992:38, ändrad senast SJVFS 2002:46).
Amerikansk yngelröta förekommer mer eller mindre allmänt i Götaland och Svealand. I Norrland
förekommer den endast lokalt. En lista över vilka församlingar som är smittförklarade med
anledning av amerikansk yngelröta finns i Statens jordbruksverks beslut om smittförklaring med
anledning av amerikansk yngelröta och varroakvalster hos bin.
Vid misstanke om amerikansk yngelröta så måste biodlaren enligt lag göra en anmälan till
bitillsynsman (eller länsstyrelsen).
